Nytt från nwt.se
Läs mycket mer om matchen här!
Här kan du följa fredagskvällens övriga matcher.
TREDJE PERIODEN
❗ 20.00: Matchen är slut. Bofors vinner med 4-3 efter 1-1 i sista perioden. Björn Östlund stor matchvinnare genom att göra två mål, inte minst det avgörande.
20 min: Matchen är slut och Bofors vinner med 6-3 efter en väl genomförd match.
Jag hade ambitionen att lägga mig tidigt på måndagskvällen men det gick – inte alls. Låg och läste i min Åke Edwardson-bok, skvallrade via sms med en kompis (för klent ord, en vän) som hade svårt att somna efter en match och ångrade mig att jag längtat efter snö. För att det ska bli ljusare. Och mindre deprimerande. Jag menar; det är ju rent livsfarligt att va’ ute och gå. Speciellt när det är mörkt. Jag har fortfarande inte landat på rygg, när jag snavat fram över någon isfläck (täckt av snö) men det har varit nära. Flera gånger om. Och så ska jag köra bil i eländet. Nej, jag tar tillbaka det jag sagt; bort snö, bort! Lagom tills julafton kan det komma ett tunt lager – men sedan bort snö, bort!!
Och på grund av boken, som jag ärligt talat inte kom många sidor i, sms och den här hemska snön är jag allt annat än utsövd och pigg. Dessutom; jag hittar inte min keps. För jag är väl den siste som vill förstöra frisyren om det vita eländet fortsätter att vräka ner.
Nu bär det snart iväg på tre dagars utbildning. Jag hade tänkt att vara väldigt ambitiös och seriös och verkligen ägna all min tid och koncentration åt det jag ska iväg för – men det har redan blivit ett litet avbrott. Vid halvelva, ungefär, ska jag ju börja vandringen mot att bli (ännu mer – ha ha) fullärd men först, direkt när jag kommer till Kunskapens Hus, har jag kommit på att jag vill se en annan grej som jag inte fattar ett smack av hur det går till. Trots att jag gjort min del av det ett 50-tal gånger sedan i våras. Det ska bli spännande och begriper jag det minsta lilla återkommer jag.
Lovar till sist; något mer avbrott, något annat som verkar s å intressant att jag bara m å s t e se hur det går till, ska det inte bli under dessa tre dagar.
Jaså, du trodde det inte heller – jag försöker lura mig själv att det kommer att bli precis som min ambition säger; gör det du ska och inget annat, för då blir det som det så ofta finns risk att det blir; du fattar nada av det du verkligen ska fatta något av.
På måndagskvällen kunde jag inte hejda mig. Det blev sent, även med mina mått mätt, men det gick inte att stoppa det. När jag normalt sett får ett sådant där Sug handlar det oftast om choklad. Ljus. Mjölkchoklad. En 100-grams Marabou-chokladkaka och det är fixat. Men i går handlade det om något som jag först inte kunde bestämma vad det var, sedan kom jag på: popcorn. Inte sådana där i en lååång påse som det är innehåll i till hälften utan egenpoppade. Vid den egna spisen. Och i smör. Det där mysiga smattret mot locket. Lukten. Den är halva njutningen. Och sedan stoppa ett i taget, varma och vitare än elefantens betar, i munnen – de smälter som… smör.
Så det var värt att bylsa på sig, skrapa rutorna på bilen och halka iväg – jag köpte två påsar så jag inte på länge i alla fall behöver hamna i ett liknande läge…
I kväll, efter nästan en timmes promenad (tredje dagen i rad – jag är bara halvdöd när jag kommer hem, förkylningseländet kanske slutligen gett upp och gått och dragit något gammalt över sig några veckor innan den slår till med full kraft igen), har jag kollat igenom Sportbloggen. Det var ett tag sedan. Nu upptäcker jag att den här bloggen har med Sportbloggen som en av sina favoriter. Lite förvånande då jag läser om recept där och om hur det ser ut i bloggarens julpyntade fönster men förstås; fantastiskt kul att det går att kombinera de intressena med Sportbloggen. Men; vem får jag tacka för draghjälpen? Läste ett annat inlägg där, om ett bankbesök – väldigt djupt och intressant.
Jag har precis återupptäckt h u r mycket jag saknat min omhuldade Sportblogg när jag varit ledig. Så därför; jag blev lite besviken på förbundskapten Per Mårts när han presenterade junior-VM-truppen på SVT:s Hockeykväll för några minuter sedan. Jag trodde redan innan att det var, minst, ett år för tidigt för Karlskogakillen Simon Bertilsson, som de senaste matcherna tagit plats i Brynäs backbesättning, och att det var orealistiskt att Boforsbekantingarna Emil Bejmo och Johan Erkgärds, nu i Skåre sedan de inte räckt till i Bofors allsvenska lag, skulle komma med – men Johan Motin? Färjestadsbacken som redan förra året var med i JVM även om han fick begränsat med speltid. De defensiva kvaliteterna har han, stor, stark och rejäl som han är, men det hänger förstås på att han inte märks tillräckligt mycket i offensiven. Däremot; Anton Gustafsson, tingad redan i första rundan i sommarens NHL-draft och riktigt bra när han kommit tillbaka efter en knäskada i höst. Nix, han fick inte heller va’ med. Det är ändå sju 90-killar med – men inte Anton. Det måste finnas någon förklaring som inte jag greppat. Truppen i övrigt består av elva 89:or och tre 91:or.
Nu har Värmland en enda representant: Marcus Johansson som gjort det överraskande bra i Färjestads elitserielag. Vem hade kunnat tro att han skulle bli JVM-spelare när säsongen började. Inte jag. Måste erkänna att jag då såg honom som Martin Johanssons lillebror, Gunnar Johanssons syskonbarn…
Lite senare under kvällen ska ni få hjälpa mig med ytterligare en fundering. På återhörande. Inom kort. Och inte på fredag som jag sade tidigare i kväll.
Nu vet jag i alla fall att en av mina Favoritkollegor halkat tillbaka till sin redaktion efter ett jobb ”ute på landet” och är i tryggt förvar – tills den franska bilen förhoppningsvis startar utan allt för många svordomar och kollegan kan säga ”hem, ljuva hem”.
Obs, jag skrev inte på ett enda ställe att jobbet som kvällen ägnats åt är totalt ointressant i mina ögon – vi behöver ju inte bråka om hur ointressanta vi tycker att varandras ämnesområden är v a r j e dag…
Lite förvånad att jag, som tycker att alldeles för mycket som personen i fråga skriver är vänt mot en elitistisk överklass och de fiiiiina i samhället, bryr mig så tydligt om att snökaoset och halkan inte ställt till något. Speciellt som jag stör mig på att det jag sysslar med sorteras in under det är ju ändå bara sport – fast som tur är vet jag pappans brinnande och djupa idrottsintresse och också kollegans egen bakgrund inom den värld med bollar och klubbor och racketar som egentligen är så oväsentlig men skänker så mycket glädje till så många.
Fick reda på att Sportbloggen fått en del besök via den här sidan i dag. Därför, trots att jag redan sagt på återhörande på fredag; vem sköter den här sidan? Den är ju riktigt intressant. Med länkar både hit till Sportbloggen och till nwt.se/sport. Bland annat. Stilla min nyfikenhet, tack!
Nu kryper jag ner med min senaste bok – Gå ut min själ av Åke Edwardson men däremot har inte Erik Winter dykt upp ännu, trots att jag är 52 sidor in i boken. Kommer han ens att vara med? Börjar tvivla…
Eftersom de tre närmaste dagarna ska tillbringas på NWT i Karlstad måste jag ju passa på att ställa in mig lite för den befintliga personalen. Som att slå ett slag nästan lika hårt som om den väldige Anders Holmberg, Karlstads boxningsstjärna, och Sonny Liston i sin glans da’r levererat det för herr Lydéns bidrag till bloggvärlden.
Därför, kolla in den här bloggen! Och lär känna Doktorn, Herr Tunnhår och Herr Prata – med flera.
Du ska helst vara i journalistbranschen för att uppskatta dårskapen fullt ut. Men även du som inte är det; det räcker att kolla bilderna – du kommer inte att tro dina ögon!
Nu tackar jag för mig, ser till att bli fullärd (med mina mått mätt) på de här tre utbildningsdagarna och säger; på återhörande på fredag!
Och: glöm nu inte att rösta på Karlskogas Lucia!
Tisdag, onsdag och torsdag ska jag ju på utbildning. Jag vet nu lite mer vad det kommer att handla om. Visionen är att jag ska lära mig att ”göra sidor” med ett nytt system. Det ska vara betydligt smidigare än det vi har nu. Sägs det. Och spara tid. Samt ge möjlighet att göra en bättre produkt för dig käre läsare. Nu pratar jag om Karlskoga Tidnings papperstidningsläsare.
I eftermiddags fick jag reda på vem som ska vara min läromästare – jag gissar att han sover dåligt i natt, bävandes för att nu måste jag trilskas med den där trögfattade och ifrågasättande stökbocken igen. Det är alltså vår gamle chefredaktör som ska lära mig framtidens redigering (enkelt uttryckt få text och bilder att tillsammans skapa en tidningssida som så många som möjligt vill läsa för att det är tydligt och lättöverskådligt presenterat). Att han minns hur jag var att ha att göra med märktes direkt när vi gjorde upp då jag skulle börja tisdagens pass; kom någon gång på förmiddagen, var min angivna starttid…
Jag måste få dra en skröna (jo, den är helt sann men den kan låta som en skröna) där stackarn som ska lära mig det nya sättet att göra sidor kort och gott går under namnet Chefen: för ungefär två år sedan skrek det till på polisradion: en taxichaufför har blivit överfallen och våldsmannen har tagit bilen och dragit iväg.
Svahn och jag satt och hängde i vårt hörn. Svahn vaknade ur den behagliga vilopausen först. Vi sticker. Vi satt och väntade in några handbollsmatcher tror jag att det var som vi skulle ringa ihop. Jo, vi stack – vi drog på oss våra blåa västar, försökte leta reda på handskarna (nej, de var som vanligt inte där vi trodde vi lagt dem), kastade på oss halsdukarna och drog iväg. Jag fick antagligen också knyta skosnörena – det brukar jag få göra. Där kom Chefen. Han skulle också iväg. Förstås. Svahn fick ta kameran – lika förstås, dä! Chefen körde (som en biltjuv, nästan värre än Stig Adolfsson) och jag satt med i baksätet. Förväntansfull – och lite, lite nervös. Inte så lite om jag ska va’ ärlig. Och så fick vi oss en sväng på snorhala vägar med den ena tvärniten, med kanande hjul som följd, efter den andra.
Vi var överens om att hålla ihop och inte gå för långt från bilen. Ute vid flygfältet var det fullt med poliser. Jo, här hade Taxikaparen (vi kom inte på namnet förrän dagen efter – jag tror han hette Taxirånaren först) nyss synts till. Hundarna var på hugget (inget medvetet skämt, jag fattade först när jag läste igenom texten att det kunde uppfattas som åtminstone halvkuligt) och poliserna på helspänn. Jag också, jag smög lite försiktigt in i bilens baksäte när jag hörde hur det kraschades först en ruta och sedan en till. Och strax efter kom Svahn. Men en av oss var borta. Chefen var väck. Va’ har den där hopplösingen hittat på nu då, sade vi med en mun. Det gick minut efter minut. Han var borta. Vi försökte nå honom på mobilen. Stendött. Vi åkte ett litet varv. Nej, inte såg vi hans gröna jacka. Och jag tänkte: aldrig mer ska jag skälla på honom för att jag inte fått ny dator. Eller för att jag nödvändigtvis måste se den där Boforsmatchen i Långbortistan. Och aldrig mer ska jag med andan i halsen flåsa att den där bilden måste bara friläggas. Nu. Helst för en timme sedan. Det var innan jag hjälpligt lyckades lära mig det själv. Plötsligt kom en polisbil, civil – så vi trodde först att Taxikaparen fixat en annan bil och nu skulle ta oss som gisslan, rullande mot oss. Och där klev han ur, Chefen. Ja, jag hängde med på en sväng var förklaringen. Varken Svahn eller jag kunde ju låtsas om att vi varit oroliga – utan skällde säkert, inte minst jag, för att han brutit mot det som var uppgjort.
Ingen av oss vill efteråt stå för det, Svahn säger att det var jag, jag hävdar bestämt att det var han, men en av oss sade: skönt, nu behöver vi inte lägga 20 kronor även till honom, till hans begravningskrans… för det hade varit mer än en otäcking som fyllt jämnt och skulle grattas på jobbet…
Chefen och jag fick åka tillbaka för att med gemensamma krafter få ihop en text, Svahn drog vidare mot Björkborn där ett tips kommit in att där är Taxikaparen. Svahn har i efterhand berättat att det inte var så lite darrigt att själv smyga omkring mitt i natten – med en upp över öronen påtänd Taxikapare som farit fram som en Bärsärk (ska väl antagligen inte va’ versalt B men Svahn fattar varför) lös i omgivningarna. Kanske kapabel att yxa ner Svahn och ta livet av honom. Knappt 27 år – och stendöd.
Och det är det här som grämde mig och Chefen efteråt – att vi missade den synen; Svahn hörde ljud – stönande, flämtande (det kan vara en dramatiserad efterhandskonstruktion men han påstår att det var så) och smög sig allt närmare. Här har jag Bilden, tänkte han. Taxikaparen går till attack mot någon stackare som råkat komma i vägen. Men fick inte så lite snopen dra sig tillbaka. Där, på en lastbrygga, pågick nämligen en porrfilmsinspelning för fullt. Eller om det ”bara” var stillbilder. Porr var det. Så det räckte och blev över. Allt enligt Svahn (sedan är det upp till er att bedöma hur sanningsenlig han hunnit bli under sin vandring på denna jord). Svahn fick hasta vidare – och hade inget emot det, för lite längre bort var Taxikaparen infångad.
Han fick sina bilder, vi tjatade in dessa på sidorna (med en rejäl försening som följd) och fick till ett resultat som vi var riktigt nöjda med alla tre. Fast två av oss hade svårt att smälta att vi inte fick vara med om a l l t…
Normalt sett vaknar jag av den där %)/¤##& )%(#”(((?`som går och visslar utanför mitt fönster på morgnarna. Eller på måndagar av sopgubbarna. Nu misstänker jag att den ene av dem hade gigantisk träningsvärk efter lördagens hockeyaktiviteter (har du inte lärt dig, ”ÖK” att gamla gubbar inte ska ge sig på såna där stolleprover) så han orkade förmodligen inte öppna munnen. Men varken visslaren eller sopgubbarna fick mig att vakna i morse. Det var i stället ett ljud som jag inte hört på en åtta-nio månader; ljudet av trägna snöskottare! Nu lovar jag kanske för mycket men har det snöat även i natt ska jag dra kepsen på huvudet (så jag inte förstör frisyren) och gå ner och hjälpa till. Om inte annat för att få klart för mig vilka dessa morgonens hjältar är!
I dag har jag gjort något som jag inte gjort på sisådär 20 år; röstat på vem som ska bli Karlskogas Lucia!
Då, i mitten och slutet av 80-talet, visste jag vilka de flesta kandidaterna var, kände eventuellt någon eller några också men sedan… har de varit helt okända för mig. På senare år kan det vara någon gammal kompis dotter – men jag har ändå inte brytt mig om att rösta.
Nu ska ingen tro att jag är gubbsjuk men i år var det en Luciakandidat som stack ut. Så gullig och söt. Och när jag läste presentationen av henne förra veckan var det givet; hon måste bli Karlskogas Lucia. Så i dag har jag lämnat in min röstsedel! Gör det du också!!
Vem jag röstade på? Nix, det säger jag inte. Ingen ska få någon extra draghjälp. Inte ens mitt val som Karlskogas Lucia. Men jag lovar att säga när omröstningen är avslutad. Och en ledtråd kan jag kanske ge; det är mammas utseende hon fått, så att säga… som tur är inte pappas…
En veckas ledighet är till ända, det sa bara swosch så var den veckan över, och nu är jag tillbaka på jobbet en dag. Därefter utbildning, vilket säkert blir kuligt, i tre dagar.
Som tur är, när man tittar ut, är vinterdäcken äntligen på bilen. Problemet var bara att ett hjul sprack redan första dagen – tur att man har hjälpsamt och praktiskt folk i sin närhet som fixar det på ett kick.
Och allt var sig likt när jag kom hit. Först var det lugnt, den ene av Bill och Bull jobbar numera bara deltid och är inte här måndagar och fredagar, men snart kom den andre in från snön och blåsten. Första frågan var: varför har du inte gjort något blogginlägg ännu? Du måste ju ha varit här i flera timmar. Så för att få tyst på tjatet är det bäst att göra ett – åtminstone.
Veckans sportsliga höjdpunkter är förstås de två Boforsmatcherna. Jag tror inte minst fredagsmatchen mot AIK kommer att dra många åskådare. Lön, ett klassiskt lag och ett Bofors på uppåtgående – det skriver jag efter fyra raka segrar och också trots att det blev storstryk (Huddinge vann med 5-1) mot seriens sämsta lag. Det ser jag som ett olycksfall i arbetet, även om jag först hade svårt att tro mina ögon när jag följde rapporteringen därifrån samtidigt som jag såg Leksand vinna i Växjö.
Min förklaring till förlusten i Huddinge är att Boforsspelarna inte förmådde komma upp i sin högsta klass, kanske omedvetet för att Huddinge är sist i serien; de lyckades inte ladda om tillräckligt bra efter fyra starka prestationer som belönats med elva poäng och som gjort att avståndet nedåt känns hyfsat komfortabelt just nu. Och ett lag som inte presterar maximalt får stryk. Så pass jämnt är det i den här serien. Se bara på Mora som i går åkte på stryk hemma mot nästjumbon Mariestad.
Dessutom, när det gäller Bofors, har jag förstått att laget åter missade chanser som borde ha resulterat i mål samtidigt som laget för enkelt släppte in mål.
Det bör inte vara någon risk för underskattning mot varken Troja (onsdag) eller AIK (fredag). Dels för att båda lagen ligger före Bofors i serien, och dels för att BIK förlorade borta – både i Ljungby och i Stockholm.
Jag är hyfsat nöjd om Bofors tar tre poäng i de här båda matcherna men det kan bli fler. Sex poäng är i mina ögon för mycket begärt.
För övrigt 1; det var en riktigt häftig kamp mellan Färjestad och Frölunda (0-2) i Karlstad i lördags! En tydlig försmak på det slutspel som är sisådär femhundraelva omgånar bort…
För övrigt 2; va’ ska jag äta till lunch?
Tittade lite på tv häromdagen och såg när Anna Lindberg och Calle Steen, som bor tillsammans i Malmö numera, fick sin lägenhet renoverad av grabbarna i Roomservice på Kanal 5. Du kan kolla in programmet genom att klicka här.
Jag måste bara få tipsa om en sak till innan jag tar av mig TjänsteMinen och är ledig en vecka. Bofors IK fyller 30 år och firar det på lördag – här får du en massa intressant läsning om BIK och föreningens första 30 år.
Det som jag framför allt tycker är roligt och intressant är alla gamla bilder på profiler som passerat revy under de 30 åren. Fast; det var allt annat än enkelt vilka som skulle få vara med och vilka jag valde bort.
Hur 40-årsjubileumet kan firas? Med rätt satsning som ett lag som är på gränsen till elitserien eller till och med där – utan satsning… ja, då är det ingen som bryr sig om att BIK fyller 40 år… och möter lag som Töreboda, Åmål och Nor…
Nu kan du också lyssna på Curt-Ola Fridéns tankar kring dagens Bofors IK.
En svettig söndag är på väg att ta slut. Jag sitter och samlar kraft innan jag tar itu med resultatsidorna. Därefter – en hel veckas ledighet. Och nästan inget planerat. Hockey blir det förstås på onsdag, Bofors-Mariestad, men sedan inte så mycket mer. Jo, de försenade bibliotekslånen måste jag traska iväg med. Bofors har förstås varit den senaste veckans stora sportsliga glädjeämne. Inte minst Anton Gustafsson. Åtta poäng på sex dagar via sudden death-vinst borta mot Björklöven förra söndagen, 4-2 mot Mora i onsdags efter 3-0 i sista perioden (och två mål av just Anton) och så uddamålsseger i Sundsvall i fredags sedan BIK för tredje matchen i rad hämtat upp underläge och vunnit.
Mycket kommer förstås att handla om Bofors även den kommande veckan. Förutom hemmamatchen mot Mariestad är det bortamatch mot Huddinge på fredag – och så en lördag med dels en match mellan det första laget i BIK:s historia och dagens lirare, och dels ett 30-årsfirande som inte kommer att gå av för hackor. Säger bara Sven Ingvars!
Men vi hörs om en vecka – ha det så bra under tiden. Och glöm inte att gå och kolla på BIK på onsdag. Jag vill inte missa fjärde raka segern!
Jo – ett måste har jag under ledigheten, kom jag på nu när jag såg att vår semestervikarie Linus kommit med en elak kommentar här på Sportbloggen. Jag m å s t e göra det jag lovade att göra för honom när vi åt avskedslunch. Kolla mejlen, Linkan!!
Lördagar är min favoritdag att jobba. Det är knappt en människa i huset (Ellinor tittade förbi och hämtade de ägg hon glömde i går, och ”Braxen” ska finnas någonstans i närheten – men annars har jag hela det Stora huset för mig själv) och alla möjligheter att få något gjort. Ibland går det bra, ibland aktiverar jag mig med något annat och får ett elände att ta ikapp allt under söndagen. Men teoretiskt sett gillar jag lördagar som arbetsdag.
Det är drygt tio grader varmt, en hyfsat värmande sol – så jag tror, faktiskt, att jag ska cykla bort till Sjöängshallen (vid folkhögskolan) där KB har sin första träning inför nästa säsong, 14.00. Vi får snart redaktionscyklar, en ska vara buteljgrön, så det är lika bra att vänja sig. Miljön tjänar på det. Och min kondition. Om nu bara hostan kunde ge med sig fullt ut vore det perfekt att cykla till alla jobb inom Karlskoga. Gratis motion på arbetstid.
Håll koll på vår hemsida under eftermiddagen och kvällen så får du se om jag utnyttjat lördagen på ett effektivt sätt – eller om det mesta skjutits upp till söndagen. Som det brukar va’.
Läs mycket mer om matchen här!
TREDJE PERIODEN
❗ 20.00: Matchen är slut. Bofors tar sin tredje raka seger. Åtta poäng på sex dagar. Skotten i sista perioden slutar 6-6. Totalt: 34-25 till Sundsvall.
På torsdagskvällen gjorde en Karlskogakille elitseriedebut. Det var ju kul för hans del men själv tyckte han att det blev mindre roligt. Här får du läsa vad Simon Bertilsson säger efter sin första elitseriematch med Niklas Czarnecki-tränade Brynäs.
Degerfors IF fick på torsdagen klart med en spelare som jag tror blir en nyckelspelare under de närmaste åren. Här kan du läsa mer om detta.
Nu har en före detta Bofors IK-spelare fått klart med en ny klubb i Nordamerika. I och för sig i Central Hockey League, som säkert är sämre än allsvenskan, men ändå…
❗ Här kan du läsa mycket mer om matchen!
Övriga matcher i hockeyallsvenskan i kväll.
Christian Carlsson, back i Bofors, klev av i den första perioden. Nedan kan du lyssna när Carlsson berättar om varför.
[AUDIO http://www.kfdk.com/bik3.mp3%5D
Så här säger BIK:s assisterande tränare Anders Johansson om den andra perioden:
[AUDIO http://www.kfdk.com/bik2.mp3%5D
Här nedan kan du lyssna på vad BIK:s assisterande tränare Dan ”Daja” Hermansson har att säga efter den första perioden i Nobelhallen.
[AUDIO http://www.kfdk.com/bik1.mp3]
Nu är det klart med tränare i Degerfors IF. Det blir precis som jag förutspådde här på nwt.se:s och Karlskoga Tidnings Sportbloggen, 25 oktober: Patrik Werner tar över tillsammans med Jonas Lindskog.
Vad tror du – blir det här en bra lösning?
Redan rubriken gör att jag knappt vågar mig bort till Nobelhallen på onsdagskvällen. Och fortsättningen gör det knappast enklare för min del. Men det här kan jag inte undanhålla er.
SPORTBLOGGEN 