Janne Stahre är precis rätt man att leda
Degerfors IF, slår Sportbloggens Tomas
Nilsson fast inför Ödesmatchen hemma mot
Ängelholm. Foto: Andreas Svahn
När nio omgångar återstår i superettan och Degerfors är sist börjar allt mer upprörda röster höjas om att tränaren måste bort.
I mina ögon vore det helt fel, det vore att avsätta den som möjligtvis kan rädda det här sjunkande skeppet från att förlisa. Och blir det division 1 är det inte svårt att räkna ut vad som väntar; då tar Carlstad United över herraväldet i värmländsk fotboll (mycket tack vare Börje Andersson från Degerfors), då blir det många år, kanske en evighet, för DIF på fotbollens bakgårdar – och då kan vi för lång tid framåt glömma elitfotboll i vårt undanskymda hörn av Sverige, till och med i Värmland. Då hjälper inte ”Plantskolan Degerfors” – då kommer verkligheten att säga att Karlstad även är fotbollens residensstad i Värmland. Där finns resurserna! Framför allt resurserna.
Jag har de senaste veckorna, när jag förberett mig för en text som ska handla om att Stahre antingen måste bort direkt eller vara kvar, hört mig för bland många fotbollsintresserade – vad har ni att kritisera honom för? Egentligen. Allt för att hitta argument för att skrika ut ”Sparka Stahre”, ungefär… eller tvärtom… Hans aktier har i gemene mans ögon knappast stärkts i takt med alla förluster, ackompanjerade av det spelmässiga magplasket i Åtvidaberg i måndags.
Det har pratats om passiv coachning. Stahre bytte efter en dryg halvtimme i premiären mot Sirius när han såg hur illa det var. Han bytte efter mindre än en halvtimme i Åtvidaberg i måndags. Han har ändrat grunduppställning utifrån spelarmaterialet. Han har, när han tyckt det varit det bästa, börjat med två alternativt tre centrala mittfältare. En eller två renordlade forwards. Nu förenklar jag, jag vet också att det är olika om man utgår från försvars- eller anfallsposition, bland oändligt mycket annat. Och så vidare, och så vidare. Det håller, alltså, inte – enligt mig, det resonemanget… det är poängen i det fallet.
”Han är inte tillräckligt engagerad”, är ett annat skäl som förts fram, ”han kan inte ryta till”. Nähä, ni har inte sett en enda träning… eller vet hur han kan gå på i omklädningsrummet. Där sprack det också. På torsdagsträningen ska han, enligt vad jag förstått (jag var ledig då), ha röjt så det ekade upp på Ramshöjden – och vid fredagspasset gormade han så det hördes ända neråt Rudskoga till. En tränare som saknat pondus, och/eller respekt, bland spelarna hade sagts emot i liknande lägen. De spelare som tillrättavisats har tagit emot visdomsorden och försökt förbättra sig – de signaler som man annars kan få i liknande situationer brukar tala sitt tydliga språk; den här tränaren saknar förtroende.
”Han satsar inte på ungdomarna”. Med all respekt för juniorlagets framgångar de senaste åren – det finns ingen ”ungtupp” i den här DIF-truppen som duger i superettan. Framför allt Dejan Doslic har fått många chanser – utan att ta dem.
”Han tar ut fel lag” – detta sagt med facit i hand, efter att till exempel Fredrik Holmberg genomlidit sitt fotbollslivs värsta eftermiddag mot Jönköping södra. Mitt svar: ingen tränare kan gardera sig mot att en enskild spelare gör missar som han normalt sett aldrig annars gör.
Och: ”DIF måste ha något fundamentalt fel som släpper in så många enkla mål”. Utifrån vad jag kunnat läsa av är inget lag mer organiserat än Degerfors – och det beror förstås på att det måste vara så. Andra lag, med mer kompetenta spelare, behöver inte vara s å stenhårt styrda. Där går någon med spetskompetens på planen in och styr sitt lag, sina lagkompisar, och gör de ingripanden som krävs. Någon sådan kraft har inte Degerfors haft – eftersom klubbledningen valde att inte satsa på Djordje Mrdjanin, förra höstens succéserb som var den Klippa ett svagt lag som Degerfors så väl behöver. Chansen fanns att få honom tillbaka, den togs inte. Det kan kosta föreningens existens på elitnivå.
Då är vi inne på det verkliga problemet i Degerfors IF; förmågan att få ihop en trupp som håller måttet – det är det Stora bekymret. Om vi ser på säsongens nyförvärv, finns det någon som gjort succé? Inte en chans.
Magnus Samuelsson har rutin, erfarenhet och i sina bästa stunder är han en riktig klippa i mittförsvaret – men; han missade 19,5 match på grund av en diskbråcksoperation och det är bara fåfänga drömmar att han ska rädda DIF:s läckande defensiv. Han hade dessutom varit skadedrabbad, på annat sätt än i ryggen, innan han värvades. Alltså; han är långt ifrån toppform. Oket på hans axlar får inte bli cementtunga, det vore inte rätt.
Yankuba Ceesay är långsam, opolerad, ligger fel i positionerna, krånglar till det, har varit borta fem matcher på grund av landslagsuppdrag, varit avstängd två matcher efter två utvisningar i följd. Att han får fortsätta på det centrala mittfältet är förstås i brist på annat.
Dejan Godar utropades som en tänkbar ”playmaker” – verkligheten har visat att han är en högst ordinär andradivisionsspelare i den svaga svenska klubbfotbollen. Sex varningar redan, och två avstängningar, gör självfallet att betyget dras ner ännu mer. Nej, ytterligare en misslyckad värvning. Att både Godar och Ceesay kom så sent till klubben (Ceesay blev inte ens spelklar till premiären) bekräftar också att det här inte var några sunda satsningar. Okej; jag vet också att nästan ingen svensk spelare väljer att flytta till ”hålan” Degerfors om jämbördiga fotbollsmässiga chanser finns – men att göra sådana panikvärvningar x 2… är det s å illa?
Johan Pettersson kom utan självförtroende från Örebro SK. Förmådde inte ta någon plats i anfallet, där han är som bäst. Försvann till seriekonkurrenten Sirius och har där lyckats mycket bra. Visat en målfarlighet som kunde skymtas endast på träningar kring Stora Valla. Där kan Stahre ha gjort fel, Pettersson kanske borde ha fått chans på chans, rätt att misslyckas som DIF-forward, men han visade inga tendenser i matchsituationer på att han var den Målskytt som Degerfors behövde.
Muamer Salibasic – njaa, en chansvärvning som inte slagit väl ut hittills. Kom i somras men redan borta från truppen flera matcher på grund av skadeproblem. Var han förberedd på bästa sätt när han kom till DIF och provtränade? Knappast. Så varför värvades han? Fattar ingenting av den värvningen – heller.
Anatolij Ponomarev har passerat 25-årsstrecket. Länge sedd som en talang. Och bland många fortfarande klassad som ett löfte, snart får han sitt riktiga genombrott – har snacket gått. Han har kvaliteter men han har så här långt varit för ineffektiv. Där finns annars ett visst sparkapital. Han kan en del. En hel del i sina bästa stunder. Men krångla inte till det. Släpp bollen!
Christophe Lallet sökte sig själv till DIF och är det nyförvärv som klarat sig bäst hittills. Härligt entusiastisk i sina löpningar och sina satsningar. Ingen toppspelare på något sätt i superettansammanhang men ger bra bredd – och sprider mycket glädje genom sitt sätt att va’!
Och så lånades Pär Ericsson in från Carlstad United, innan han försvinner till Gais i allsvenskan. Han var bra mot Jönköping södra men har i övrigt vägt fjäderlätt.
Achille Traore är ett kapitel för sig. Efter vad jag förstått är han ingen stor kostnad, om ens någon kostnad alls för DIF, så det må väl vara hänt att klubben av någon anledning tagit hit en spelare som varken är ung eller meriterad – han bara finns här. Om han nu finns kvar eller inte tror jag inte spelar någon roll, han kommer ändå inte att spela en minut i superettan.
Alltså; problemet är i första hand att Degerfors i år också börjat säsongen med en för svag trupp – och nu också ska slutföra den med en så klen trupp. Förra året; ni vet vem som kom in och fick ordning på mycket – Djordje Mrdjanin! Därför ska DIF inför framtiden, i den mån det finns någon framtid beroende på hur det går den här säsongen, se över organisationen kring laget. Andreas Andersson må ha varit en mycket stor spelare men som klubbchef har han inte övertygat. Långt därifrån. Det är för få värvningar utifrån, om ens någon, som slagit väl ut – Mrdjanin togs hit av dåvarande tränaren Milenko Vukcevic. Och den/de som anställt Andreas Andersson måste förstås också ifrågasättas. Vi pratar alltså om en nyckelroll i en resurssvag förening. Ungefär den som Börje Andersson har i Carlstad United – och det har visat sig vara han som finner råämnena runt om i närområdet och i sin klubb förmår förvandla dem till dugliga division 1-spelare. Niklas Moberg är näste spelare att värvas till högre nivå… inte till DIF.
Det förs även fram att det är ett minus att Janne Stahre inte bor i Degerfors (han pendlar mellan hemmet på Korsövägen i Vaxholm och lägenheten på Sandgatan). Ja, det är klart – jag hade helst sett att alla DIF-tränare bott i en korsning vid Gotlandsgatan på Karlshagen, cyklat till träningarna, följt varenda U21- och juniorlagsmatch och levt 24 timmar om dygnet för sitt tränarjobb i Degerfors IF (läs Sören Cratz) – men; Stahres engagemang kan ingen som är insatt i hur det fungerar klaga på. I onsdags drog han och assisterande tränaren Mike Lindström iväg på en utflykt på bortåt 100 mil: Ängelholm-Brommapojkarna. Exempelvis.
Stahre och jag pratade om det på fredagskvällen – det lät nästan lite för ambitiöst från hans sida (fast jag gillade attityden, ärligt talat; jag älskade den):
– Om vi alla kring och i laget försöker göra lite, lite extra kommer det att betyda ett mycket bra slutresultat – det är de små detaljerna som ska göra att helhetsbilden till slut blir bra, var vad Stahre försökte förmedla till mig och framför allt till spelarna genom den där energi- och tidskrävande utflykten.
Ungefär; jag och Mike är beredda att göra allt som krävs av oss, och helst lite till (vi kan hitta den lilla, lilla svaghet som Ängelholm har och som vi kan utnyttja på lördag); så gör det ni också – och ni ska se att vi vänder på det här! Det är som i alla sammanhang Chefen som visar vägen. Om han/hon är beredd att offra sig, satsa sitt yttersta och verkligen ”pynta” sig för att det ska bli ett bra resultat – ja, då följer förhoppningsvis fler i hans/hennes spår och då kan det bli bra. Om det vore tvärtom? I så fall är allt hopp ute. Då sjunker skeppet med Titanics hastighet… Det är Chefens attityd och vilja att Jobba som visar alla runt omkring vägen framåt – eller vägen rakt ner i diket.
För övrigt var Erik Hamrén långpendlare han också; 1994, DIF kom åtta i allsvenskan (bästa placeringen på 30-talet år).
Nu är det inte mycket som talar för ett lyckligt slut; DIF saknar spetskompetens både defensivt och offensivt (okej för sex mål från Shpetim Hasani men annars är det bedrövligt ställt framåt och alla billiga baklängesmål förtydligar bilden av ett lag som har för svårt att göra mål och för enkelt släpper in mål) – men det är inte på grund av Janne Stahre Degerfors kan åka ur, det är trots att han tränar laget.
Jag har inte sett en enda tränare ha så pedagogiska träningar (Tony Gustavsson i all ära, han var grymt bra på det sättet) men Stahre är nummer ett.
Jag har inte sett en enda tränare så tydligt tala om för sina spelare; här ska du vara -så här ska du göra, så här ska du agera.
Och jag har inte träffat en enda tränare som så uppenbart lever för sitt uppdrag och låter sin fotbollskärlek smitta av sig till spelarna som Janne Stahre.
Att han dessutom känner för sina spelare, det märks i sättet han kommunicerar med dem och ”ser” dem på och vid sidan av planen, gör att han är rätt man för att klara av den krissituation som Degerfors IF försatt sig i.
Dessutom; av alla tränare och fotbollskännare jag pratat med är synen gemensam – Janne Stahre är en tränare som har en mycket stor respekt med sig runt om i fotbolls-Sverige. Ett klipp för Degerfors IF! Jag står fast vid det trots att DIF är sist i serien efter 21 omgångar!
Och i eftermiddag, sådär vid tio i sex, kommer ni också att tycka att DIF-ledningen åtminstone fattat ett rätt beslut den här säsongen: behålla Janne Stahre som tränare!
Håller ni inte med mig – kommentera gärna det här blogginlägget. Men gör det före 16.00 innan vi har ett första delfacit i vår hand: om jag är rätt ute som vill ha kvar Stahre eller om jag misslyckats i mitt sätt att analysera han som tränar det lag som så oerhört många av Sportbloggens läsare tycker och känner för – i med- och motgång!
Era inlägg kommer inte att publiceras förrän senare under lördagskvällen – för först ska min lediga lördag tillbringas med en dryg halvlek KB Karlskoga-fotboll, sedan en DIF-match och därefter en middag i trevligt sällskap… men därefter är det dags att ta del av läsarnas kommentarer. Och de ser jag fram emot! Som alltid!
lördag 30 augusti, 2008
Kategorier: Degerfors IF, Fotboll . . Författare: Tomas Nilsson . Comments: 14 kommentarer
SPORTBLOGGEN 