Nytt från nwt.se
Nu kan du höra Johan Bertilsson, han som visade vägen för Degerfors i cupmatchen borta mot Hässleholm, berätta om sina mål. ”Berra” nickade, för ovanlighetens skull, in första målet, placerade in det andra i samband med ett friläge.
På bilden ser du Bertilsson i mitten. Han omges av de båda andra målgörarna, till vänster Mano Garcia och till höger Johan Pettersson.
Konstigt nog blev det så efter tisdagskvällens mycket stabila 4-0-seger borta mot Hässleholm; problem i ett längre perspektiv för Degerfors IF-tränaren Janne Stahre.
Vi tar lite kort om matchen först: det var positivt att DIF vann, också positivt att det blev fyra mål framåt och inget bakåt. Och att det inte ”duttades” och krånglades som mot Limhamn/Bunkeflo i lördags. Degerfors såg då i vissa stunder ut som ett damlag från 1970-talet – jag ber de damer som var med på den tiden och eventuellt såg DIF:s tafflighet i lördags om ursäkt om ni känner er kränkta av att jämföras med ett Degerfors IF som betedde sig så… pojklagsaktigt. Ursäkta att vi finns till, liksom; jag gör inget – då gör jag inget fel. Typexemplet på att den som inget gör riskerar inte heller att göra något fel. Fast det är då det oftast blir som mest fel.
Men – fortfarande måste de här kvaliteterna visas mot superettanmotstånd. Hässleholm är trots allt ett fjärdedivisionslag. Jag tror hur som helst att Segern betyder mycket för spelare med tilltufsat och sargat självförtroende efter den knackiga starten.
Så Stahres problem; plötsligt har han en enda given spelare i startelvan: målvakten Simon Nurme. Och möjligtvis mittbacken Magnus Tappert. Men sedan finns det konkurrens på alla positioner – även om jag tror att det blir väldigt svårt att plocka bort Johan Bertilsson efter hans utmärkta start på säsongen.
Mot Hässleholm behövde han inte tveka, Yankuba Ceesay behövde vila den knäskada som han kände av redan i lördags – och fick nu göra det. Men när han är tillbaka blir det knivskarp kamp om platserna. Andreas Holmberg närmar sig allt mer riktigt bra form efter skadeuppehåll. Erik Nilsson kan vara en framtidsman, redan en hyfsad mittfältare med superettanmått mätt. Och Christophe Lallet är i sina bästa stunder väldigt bra (jag pratar nu om bänkspelarna). Dessutom Johan Pettersson – som kom in och gjorde mål.
16 spelare, fyra blir utanför plats i startelvan. Ja du, Stahre – här får verkligen du och övriga i tränarstaben något att bita i.
Mitt förslag, om alla är friska och skadefria inför tisdagsmatchen i serien borta mot Örgryte: Simon Nurme i mål, förstås. En backlinje med Kalle Norrbin, Magnus Tappert, Fredrik Holmberg (kul att se att det klaffade för hans del mot Hässleholm) och Christoffer Wiktorsson.
Så ett femmannamittfält: Bertilsson till höger, Markus Karlsson till vänster. Ceesay i den defensiva mittfältsrollen. Och framför sig får han då Tobias Solberg och Dejan Godar. Ensam på topp: Mano Garcia. Det betyder att Shpetim Hasani placeras som ersättare – och det är egentligen synd med tanke på hans kanonfina nickmål i förra seriematchen. Men Bertilsson petas inte. Knappast lagkapten Karlsson heller. Ceesay ska vara på planen, för sina defensiva kvaliteter och sin tuffhet. SIn förmåga att vinna bollar, spela enkelt och ”sätta till” i närkamperna. Solberg är bra. I sina bästa stunder, som mot Hässleholm, väldigt bra. Va’ jag led med honom i lördags. Först ett underbart inlägg till Hasanis mål, sedan ett misstag som han knappast gör om – och som straffades med 1-2 i baken. I slutsekunderna, till råga på allt. Nu visade han sina kvaliteter med all önskvärd tydlighet. Och Dejan Godar har spetskompetens så det stänker om det med sin känsliga vänsterfot. En sådan spelare petar inte Stahre.
För övrigt; när mittbacken Magnus Samuelsson är tillbaka efter sin diskbråcksoperation blir det ännu knivigare för Stahre och hans kollegor. Vilket glädjer mig – Degerfors behöver konkurrens, spelarna tänds av det och kommer då att prestera ännu bättre jämfört med om de flesta känner sig säkra på en plats. Oavsett hur dåligt de presterar.
Noterar för övrigt att Solberg fick slå hörnorna på Godars bekostnad mot Hässleholm; Godar som inte var lyckosam med hörnorna mot Jönköping södra (han tvingades lämna återbud till förra seriematchen när Solberg var hörnläggare). Inte har det blivit så mycket bättre men ge Solberg fortsatt förtroende med hörnorna! Utdelningen kommer!
Noterar dessutom att det blev, om än mot mycket sämre motstånd jämfört med tidigare, bättre med en högerfotad högerback (Kalle Norrbin) i stället för vänsterfotade Wiktorsson som inte alls kommit till sin rätt som högerback – han är vänsterback. Punkt – slut! Och Markus Karlsson är så offensiv i sin spelstil att han passar lika bra på vänsteryttermittfältet, han har annars spelat vänsterback i de tre första matcherna.
Manchester United till Champions League-final. På ondagskvällen avgörs om det blir mot Chelsea eller Liverpool (1-1 efter första matchen i Liverpool). Jag tror på Chelsea.
Men innan jag tar plats vid tv:n för det brittiska tungviktsmötet ska jag, utan att tänka på jobb, kolla när KB Karlskoga åker ur Svenska cupen mot Gif Sundsvall. Allt annat vore en jätteskräll. Med stor säkerhet är skillnaden ännu större mellan de här båda lagen än den var mellan DIF och Hässleholm. Ser fram emot en med KB-mått mätt storpublik. Fri entré nämligen. Drygt 40 sponsorer står för kalaset genom att lägga en femma var per åskådare.
Och framför allt ska jag innan dess ha fått sommardäcken på bilen – högst alternativt fixat själv så sommardäcken kommer på den lergråa Volvon. Men det tror jag inte ens själv att jag ska sätta igång med. Sista dagen. Paniken börjar komma mer än smygande. Vill inte ha böter för något skit med bilen. Igen. 1500 från i somras svider fortfarande sedan jag tagit fel på besiktningsdag och sedan åkte dit för att jag körde med en bil som inte var besiktigad. Fanns inga ursäkter att ta till, liksom. Har inte, behöver inte heller… försöker jag intala mig, komma på några för att jag kör med vinterdäck i maj. Det ska ju fixas i dag. Snart. Relativt snart. Åtminstone innan midnatt… hoppas jag.
Jag önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton och en skön och avkopplande första maj-ledighet för det tänker jag se till att få. Vi hörs igen på fredag – när jag umgås med allvarliga planer att för första gången se en fotbollsmatch i Skattkärr. Strömtorp ska dit för division 4-premiär. Jag har varit i Skattkärr en gång tidigare – men det är en annan historia som jag återkommer till. Den förde nämligen med sig ett besök i Molkom. Och därifrån finns det mer än en historia att återkomma till om. Inte minst om vad som serveras på pizzorna och hur svarttaxichauffören får hem sina kunder…
Till sist bara: 5 555 besökare på bloggen under tisdagen. Rekord så det sjunger om det som min uppskattade kollega Andreas Svahn konstaterat redan sent i natt. Jag funderar redan på hur vi ska fira när vi fått vårt 100 000:e besök – vi har drygt 25 000 nu, efter tre veckor. Över våra vildaste fantasier, förstås.
Både han och jag är innan dess rejält trötta på att behöva korka upp champagne så fort vi slagit rekord – så vi får fundera ut något annat lämpligt. Och tack vare er, alla trogna besökare, måste vi tänka så det knakar. För det lär brådska att ha fattat ett beslut:-)
Och tänka så det knakar vet ni också vem/vilka som måste göra när det plötsligt blivit konkurrens om platserna i DIF-truppen. Vem trodde det för en och en halv månad sedan. Inte jag i alla fall. Men jag är övertygad om att Stahre & co löser det på bästa sätt.
Slut för i dag, sa fröken.
Tack för i dag, vrålade barnen.
Ja, så lät det åtminstone i klassrummen på Karlbergsskolan i slutet av 80-talet när undertecknad gick där.
Och det är vad jag tänkte passa på att säga till alla er som läst bloggen här under dagen. Fantastiska 5 500 träffar har vi haft i dag, ett rekord som är dubbelt så bra som det gamla.
Självklart fortsätter vi med täta uppdateringar om allt möjligt och givetvis kan du även fortsättningsvis följa Degerfors IF:s framfart i superettan – och cupen – här.
Så; slut för i dag – tack för i dag!!!
Mano Garcia, Johan Bertilsson och Johan Pettersson, sett från vänster, hade anledning att vara glada efter den överlägsna segern i Hässleholm på tisdagskvällen. Bertilsson gjorde två mål, Garcia och Pettersson varsitt.
Gå in på nwt.se/sport om du vill läsa mer om matchen.
93 min: Domaren blåser av. Degerfors vinner mycket säkert – och väldigt välförtjänt. Klart för tredje omgången i Svenska cupen.
88 min: Oscar Olsson i Hässleholm varnas.
87 min: Hässleholms ytterst lilla hejaklack roar sig med att skjuta raketer. På planen är det avslaget värre.
82 min: 0-4! Johan Pettersson får ett bra läge och gör inget misstag. Nu är det defilering mot en överlägsen seger. Christophe Lallet ska nämnas i samband med målet för ett fint förarbete.
81 min: Utmärkt försvarsjobb från Fredrik Holmberg stoppar Peter Eriksson från att sätta Simon Nurme i svårigheter i samband med ett genombrottsförsök från vänsterkanten.
80 min: Johan Bertilsson är mycket nära att göra sitt tredje mål men med mycket knapp marginal hindras han från att bli tremålsskytt. Joel Ringströms högra stolpe räddar Hässleholm från 0-4.
78 min: Hässleholms överlägset bästa chans. Filip Thurn skjuter i DIF:s ribba – från nära håll. Degerfors rensar resolut undan returen.
77 min: Publiksiffran ropas ut. 321 åskådare. Lite skillnad mot i allsvenska kvalet 1993. Då var det så många som 8 500 åskådare på Österås IP…
73 min: DIF:s inhoppare Johan Pettersson provar med ett långskott. Det går på mål men ger inga bekymmer för målvakten.
71 min: Tredje DIF-bytet. Nu får Christophe Lallet komma in. Mano Garcia är den som kliver av – och får en välförtjänt klapp i ryggen av tränaren Janne Stahre. Matchen är sedan länge avgjord. Nu handlar det för DIF:s del enbart om att spela av de sista 20 minuterna.
70 min: Degerfors andra byte. Markus Karlsson utgår, in kommer i stället Johan Pettersson. Tobias Solberg får överta kaptensbindeln.
65 min: 0-3! Hässleholm utgör inte något hot mot Degerfors. Speciellt inte sedan Mano Garcia forcerat in en målvaktsretur. Tobias Solberg skjuter första skottet. Garcia är i misstänkt offsideläge när skottet avlossas men målet godkänns.
63 min: Degerfors gör sitt första byte. Shpetim Hasani får lämna plats för Andreas Holmberg.
61 min: Ett långskott från Hässleholm ändrar riktning på en DIF-försvarare men Simon Nurme stoppar enkelt bollen.
58 min: 0-2! Fredrik Hägglund i Hässleholms mittförsvar slarvar med bollen. Johan Bertilsson tar den, avancerar mot mål och prickar in bollen. Nu talar det allra mesta för att Degerfors går mot seger och kvalificerar sig för tredje omgången i Svenska cupen.
57 min: Fredrik Holmberg stoppar säkert ett hemmaanfall genom att nicka bollen tillbaka till Simon Nurme.
55 min: Johan Bertilsson i DIF varnas efter att ha fällt en spelare bakifrån på mittplanen.
55 min: Tobias Solbergs hörna blir för lång.
54 min: Johan Bertilsson försöker komma in i skottläge från vänsterkanten men bollen täcks till hörna.
53 min: Johan Bertilsson går omkull utanför Hässleholms straffområde men domaren friar.
52 min: Shpetim Hasani kämpar starkt på högerkanten men bollen hamnar till slut nere hos hemmamålvakten.
50 min: Hässleholm får en frispark på vänstersidan. Dejan Godar nickar undan bollen i första läget, vid det andra inlägget landar bollen i Simon Nurmes famn.
49 min: Fisnik Alaj försöker dribbla sig igenom DIF:s försvar men stoppas effektivt.
46 min: Andra halvlek har börjat. Och mycket riktigt; samma DIF-uppställning som i första halvlek.
Pausen: Träffar Patrik Werner i Degerfors tränarstab i pausen:
– Hässleholm har inte skapat någon direkt farlig chans. Så på så sätt får vi vara nöjda. Likaså är det positivt att vi har en ledning, ett fint mål från Johan Bertilsson sedan Tobias Solberg svarat för en bra framspelning.
– Det vi ska försöka förbättra till andra halvlek är rörelsen och farten framåt. Kan vi få till det på ett bättre sätt hoppas och tror jag att vi lyckas göra fler mål.
– Som matchen utvecklat sig bör vi, med rätt inställning, kunna fixa det här, kommenterar Patrik Werner.
Signalerna från DIF-lägret är; inga byten direkt inför andra halvlek – och det bekräftas också av att ersättarna står i en ring ute på planen och trixar med bollen.
45 min: Domaren blåser av första halvlek. Degerfors i ledning med ett mål.
44 min: Spelarna väntar mest på pausvilan.
41 min: Peter Eriksson skjuter en frispark från drygt 25 meter. Simon Nurme räddar till hörna som Fredrik Holmberg nickar undan. Avvinkat för offside i nästa läge
40 min: Tobias Solberg får två chanser att dra till med högern men väljer att ta över bollen till vänsterfoten och under tiden kan Hässleholm vid båda tillfällena täcka undan.
38 min: Degerfors skaffar sig ett allt tydligare övertag.
36 min: Simon Nurme plockar busenkelt ner ett vänsterinlägg från hemmalaget.
36 min: DIF på väg att skaffa sig ett bra läge men Mano Garcias dribblingsförsök strax utanför straffområdet misslyckas.
35 min: De senaste minuterna har mest handlat om felpass…
32 min: Peter Eriksson slår en frispark från långt håll. Bollen dimper ner i ribbans överkant och studsar över. Simon Nurme har läget under kontroll och hade räddat om frisparken gått innanför målramen.
29 min: 0-1! Johan Bertilsson nickar i mål efter inspel från vänstersidan, signerat Tobias Solberg.
28 min: Tobias Solbergs vänsterhörna går till inspark.
27 min: Bra fart på DIF:s passningsspel. Mano Garcias skott täcks till hörna.
26 min: Mano Garcia får iväg ett löst skott mot Hässleholms mål. Enkelt för Joel Ringström att stoppa bollen.
24 min: Matchens så här långt bästa chans. Vänsterinlägg från Markus Karlsson nickas strax utanför målet av bortalagets Shpetim Hasani.
23 min: Oscar Olsson får på ett kraftfullt skott men bollen går utanför Simon Nurmes högra stolpe, Nurme har bra koll på bollen.
22 min: Händelsefattigt så här långt. Hässleholm har hängt med förvånansvärt bra spelmässigt. Inga riktigt heta lägen åt något håll.
19 min: Shpetim Hasani skaffar sig ett bra läge i straffområdet men målvakten räddar.
18 min: Simon Nurme räddar när Fisnik Alaj får friläge, dock avvinkat för offside.
16 min: Hässleholms målvakt plockar enkelt ner ett vänsterinlägg från Markus Karlsson.
14 min: Simon Larsson i Hässleholm blir varnad efter en kapning drygt tio meter utanför straffområdet. Frisparken blir resultatlös.
13 min: Kalle Norrbin slår ett högerinlägg som blir för långt – och går till hemmainkast från andra sidan.
11 min: DIF-backen Christoffer Wiktorsson nickar undan bollen.
10 min: Hässleholm får frispark, drygt 25 meter från DIF-målet – vänsterkanten.
8 min: En bakåtnick från Hässleholm håller på att ställa till det men målvakten fixar läget.
6 min: Tobias Solberg slår DIF:s första hörna, den nickas undan av hemmaförsvaret.
5 min: Djupledsboll från Hässleholm som blir för lång. Simon Nurme hinner utan problem ut.
4 min: Fisnik Alaj, tremålsskytt senast, fixar Hässleholms första hörna. Den blir resultatlös – ett skott från central position utanför straffområdet går högt över Simon Nurmes mål.
3 min: Mano Garcia avlossar DIF:s första skott. Långt utanför.
1 min: Hässleholm har gjort avspark.
Fyra minuter till match: Hässleholms gamle skyttekung Percy Olsson var mycket omskriven när DIF kvalade sig kvar i allsvenskan genom kval mot Hässleholm för knappt 15 år sedan. Mest för att han några nätter innan en av kvalmatcherna kastades i fyllecell. Nu passerade han förbi nedanför läktaren. Tillbaka i Hässleholm, efter ett gästspel i Örgryte där karriären aldrig tar fart. Han spelar inte längre utan är i stället hotellägare i Hässleholm.
Cirka en halvtimme till matchstart: Pratade nyss med DIF:s tränare. Inga ändringar utifrån vad som meddelats tidigare angående laget. Alltså; Simon Nurme i mål. En backlinje, från höger, bestående av Kalle Norrbin, Magnus Tappert, Fredrik Holmberg och Christoffer Wiktorsson. På mittfältet återfinns Johan Bertilsson, Dejan Godar, Tobias Solberg och Markus Karlsson. Längst fram Shpetim Hasani och Mano Garcia. Ersättare: Johan Pettersson, Erik Nilsson, Andreas Holmberg, Christophe Lallet och Jesper Fromholdt (målvakt). Yankuba Ceesay saknas på grund av skada. I startelvan kommer Dejan Godar, som saknades i förlustmatchen mot Limhamn/Bunkeflo, in på mittfältet. Christoffer Wiktorsson blir vänsterback i stället för högerback som han varit i de tre matcherna som hittills spelats i superettan. Då får Markus Karlsson flytta upp ett steg, och Erik Nilsson börjar nu på bänken. Kalle Norrbin tar högerbacksplatsen.
– Vi tycker att det fanns en hel del positivt att ta med från senaste matchen även om slutet var väldigt tungt, båda målen kändes onödiga (förlust med 1-2). Nu, när vi möter ett lag som håller till två divisioner lägre än vad vi gör, är det viktigt att vi är mycket ödmjuka inför uppgiften. Med tanke på att vi ännu inte vunnit någon tävlingsmatch den här säsongen känns det extra viktigt att vi kan göra det nu.
– Allt känns fint i truppen och vi är mycket hoppfulla att det ska bli en bra prestation och också en seger, meddelas från DIF:s tränarstab.
Hässleholm inledde sin division 2-serie med två förluster men vann senast derbyt mot Markaryd med förkrossande 7-1 – efter att ha bjudits på flera billiga mål. När man ögnar igenom laguppställningen finns inga kända namn. Den riktigt insnöade fotbollsnörden vet att målvakten Joel Ringström har allsvenskt förflutet – som reserv i Malmö FF, Daniel de Stefano har varit med i Öster under den allsvenska tiden, men annars är det ett doldislag Degerfors ställs mot.
Matchen börjar 19.00 här på Österås IP där det ännu så länge är väldigt folktomt i solgasset – över 20 grader varmt, dessutom… men pressläktaren är förstås på skuggsidan…
Nu behöver jag lite hjälp av er som läser denna blogg. Ta en god titt på bilden här ovanför och kom med förslag på vem som är porträtterad.
Bilden sitter, eller har suttit (jag vet inte om den är kvar), i skyltfönstret på H&M i Karlskoga. Jag har, så gott som, klart för mig vem det är som agerar fotomodell men det finns de som inte håller med mig.
Så; kommentera detta inlägg och skriv vem ni tror att bilden föreställer.
——- SLUTSATS ————————–
Nu tror jag att vi har fått det statistiskt säkerställt vem det är. Om det sedan är mannen i fråga är inte lika väsentligt…
Så här ser era förslag ut:
Emil Kåberg 3 röster
Alexander Östlund 2 röster
Jesus 1 röst
Dave Navarro 1 röst
Själv är jag övertygad om att det är Emil Kåberg på bilden. Annars har han en tvillingbror som knäcker extra som modell för H&M.
Alexander Östlund? Njae… tror inte det, även om det finns vissa likheter.
Dave Navarro? Knappast troligt. Den amerikanske gitarristen är visserligen ganska lik, på vissa bilder, men han har tatueringar längs hela högerarmen, något som personen på bilden inte har.
Jesus? Föga troligt. Han känns mer som en Dressman-kille.
Janne Stahre hör bön. Jag hade faktiskt inte läst laguppställningen när jag på måndagskvällen skrev hur jag ville se DIF spela mot Hässleholm.
Nu blir Christoffer WIktorsson, som testats som högerback, vänsterback – som han ska vara. Markus Karlsson lämnar vänsterbackspositionen och tar ett kliv uppåt. Kalle Norrbin, åter efter ryggskada, går in som högerback.
Laget – målvakt: Simon Nurme. Backlinjen: Kalle Norrbin, Magnus Tappert, Fredrik Holmberg, Christoffer Wiktorsson. Mittfältet: Johan Bertilsson, Tobias Solberg, Dejan Godar, Markus Karlsson. Anfallslinjen: Shpetim Hasani och Mano Garcia. På bänken: Erik Nilsson, Johan Pettersson, Andreas Holmberg, Christophe Lallet.
Mittfältaren Yankuba Ceesay saknas på grund av knäskada.
Degerfors möter på tisdagskvällen Hässleholm i Svenska cupen. Andra omgången. På papperet en lätt uppgift. Och DIF s k a gå vidare. I annat fall är den krisstämpel som det börjar letas efter på sina håll läge att gå skallgång efter.
För min del är det framför allt de här svaren jag vill ha:
* Degerfors allt annat än tydliga och trygga defensiv måste tätas till – mot ett fjärdedivisionslag borde det finnas möjlighet för det svajiga försvaret, som det sett ut i de tre första omgångarna i serien till skillnad mot i de fyra sista matcherna innan superettan började, att få tillbaka lite stabilitet. Det är inte bara försvarsspelarnas fel, de har fått dålig hjälp, men hittills har ingen fältherre trätt fram i backlinjen. Jag hoppas på Magnus Tappert som visat mest löftesrika tendenser i den riktningen.
* Degerfors måste kunna föra en match, omsätta ett övertag spelmässigt i att skapa tillräckligt bra chanser för att kunna göra mål.
* Degerfors måste ta tillvara på sina lägen.
* Och Degerfors måste framför allt vinna.
För övrigt förstår jag också, teoretiskt sett, tanken med att sätta en vänsterfotad spelare som högerback (Christoffer Wiktorsson) men jag vill se ett praktiskt resultat av det nu. Annars; Wiktorsson som vänsterback i nästa seriematch, Markus Karlsson som vänsteryttermittfältare. Teoretiskt sett är det intressant tänkt av tränaren Janne Stahre. Wiktorsson ska kunna bryta in i banan och på så sätt bli ett anfallsvapen med sin vänsterfot, han ska också hitta in i de ”passningsfickor” som tränare så gärna pratar om – bakom backlinjen, den så svårförsvarade ytan. Centralt.
Men i praktiken har det, förutom vid fasta situationer, inte hänt alls. Och det är slöseri med en av landets största backtalanger att använda honom på en för hans del så ovan position. Jag fattar också att det ska vara variation; från ena kanten överlappningar och inspel från en vänsterfotad ytterback, från andra sidan det andra. Men när det inte fungerar annat än på teoritavlan och på träning (om ens där) – ja, då gäller det att bryta det mönster som så tydligt inte klaffar.
Till sist; jag har ännu inte fallit hejdlöst för defensive mittfältaren Yankuba Ceesay – som så många av mina kollegor gjort – men jag tror att jag i längden kommer att gilla hans betydelse för lagets balans. Om han bara förmår hålla sig ifrån allt för många varningar och sedan avstängningar. Det är där jag är tveksam. Och så filmningarna. Gör han det på offensiv planhalva kan jag i och för sig känna… avsky, fuskare… men när han gör det i eget straffområde eller i eget straffområdes närhet… ja, då kan jag känns mer än ängslan för hur det ska gå ödesåret 2008.
För mig är alla år med Degerfors ödesår… negativ och pessimistisk som jag är. Hoppas jag får ett en skjuts i positiv riktning i samband med tisdagens mycket väl emotsedda, av mig själv, resa till Hässleholm.
När det gäller värdelöst vetande om gamla Bofors IK- och Degerfors IF-tränare är jag oslagbar. Jag tror ingen säger emot. Jag må dömas ut av många olika skäl (mer eller mindre sakliga) – men aldrig när det gäller värdelöst vetande.
Så därför. 9 november 1992 tog 24 år och 11 dagars väntan slut; Helsingborg var tillbaka i allsvenskan. Helsingborg är tillsammans med Degerfors och Hammarby, innan Hammarby tog sitt SM-guld – faktiskt… de klubbar jag känner starkast för i svensk fotboll.
Det ska vara en ärorik bakgrund, en i många år misskött verksamhet, konkurshot, bråk, besvärligheter, problem – och ett litet, litet lyft… kanske, ibland vill jag nog mest att det ska vara gamla minnen. Nostalgi. Och bara nära att det blir framgång igen. Vissa gånger känns det så. Degerfors IF är därför ett perfekt objekt för min fotbollskärlek.
9 november 1992 var Helsingborg åter i allsvenskan. Och Bosse Nilsson, han som 1997 var tränare när Degerfors ramlade ur allsvenskan, mådde som en prins. Från en tillvaro på skuggsidan i tredjedivisionen – tillbaka i högsta serien.
För hans del var 9 november ett oförglömligt datum. För hans fru Eva var det så också – av ett annat skäl. På segerfesten efter HIF:s avancemang fick hon nämligen, försynt, påpeka att Bosse borde minnas något annat också den här dagen.
– Det är första gången på 22 år som jag glömt bort den här dagen, ursäktade han sig.
Förgäves.
Och efter att blivit av med slipsen, skor och strumpor från glädjerusiga spelare så fick han glida ut i en barfotadans med sin Eva – för att fira bröllopsdagen.
Och sedan, efter en halvtimmes vila, efter läggning 06.00, kliva upp – ta färjan till Helsingör och sedan flyget till Tel Aviv för att se Sverige VM-kvala mot Israel.
Du som såg matchen – grattis!
Du som inte gjorde det – beklagar.
Det blev fantastisk, offensiv, fotbollspropaganda på måndagskvällen mellan Helsingborg och Malmö (4-2).
Och; övertala Henrik Larsson att vara med i svenska landslaget i EM i sommar. Jag lovar; han blir mer betydelsefull än Zlatan Ibrahimovic!
Bländande i den här matchen. En matchvinnare. En målgörare. Och en framspelare. Dessutom en spelare, utan tydliga ledaregenskaper i övrigt, som genom sitt agerande och sin inställning på planen, förmår att lyfta andra spelare också.
Den här matchen minns jag länge. Som årets match i allsvenskan.
Genom Malmös förlust är Djurgården enda lag i högsta serien utan förlust. Och Helsingborg nafsar MFF i hälarna. Vem som vinner? Göteborg! Till skillnad mot Helsingborg, seriens mest målglada lag, allt annat än charmigt offensivt men i den träiga allsvenskan räcker det med att vara stabil bakåt och välorganiserad. I det långa loppet. Tyvärr.
Fundera nu på varför Bosse Nilsson, Helsingborgs tränare, aldrig kommer att glömma 9 november – även om han en gång, oförlåtligt annars, glömde vilken speciell händelse som ägde rum då… drygt 20 år tidigare…
Nu är det bråttom – andra halvlek börjar snart.
Men; vilken fantastisk fotboll vi bjudits på. Skånederby. Helsingborg. Och Malmö. Och underhållning på högsta nivå. Okej då; med svensk klubblagsfotbollsmått mätt. För felpassningarna finns där förstås. De misslyckade skotten. Och den begränsade individuella kreativiteten. Men inte alls lika tydligt som det brukar.
Jag hade trott att två normalt sett offensiva lag skulle täta till bakåt i första hand när det handlade om derby och väldigt viktiga allsvenska poäng stod på spel. Jag hade trott på målsnålt. Kanske 1-1. Jag fick totalt fel. Och är jätteglad för det.
Chanserna har avlöst varandra. Mållägen har skapats i i stort sett varje anfall, lätt överdrift:-) Och jag har inte sett en bättre halvlek i allsvenskan – på många år. Ingen roligare i alla fall. För ärligt talat; defensivt finns mycket mer att önska från båda håll. Men hellre det än tillknäppt som bara den – och tråkigt.
Helsingborg leder med 2-1 och gör det tack vare en härligt charmig och positiv fotboll. Så var det förstås även i Kalmar (stryk med 2-4) men den här gången möter HIF ett nästan lika anfallsglatt lag – därför tror jag att HIF håller undan. Och jag unnar verkligen laget det.
Fast alla MFF-supportrar behöver inte sluta hoppas. Minns våren 1993, en ljuvligt varm majkväll, när lagen möttes för första gången efter en 24-årig parentes (när Helsingborg var utanför allsvenskan). 3-0 till HIF efter första halvlek. 3-3 till slut. Inför drygt 28 000 åskådare. Den tredje bästa publiksiffran någonsin på normalt sett så totalt charmbefriade Malmö stadion. På den tiden var det P3, eller hette det P4 redan då, som gällde.
Men nu tar vi plats i tv-soffan igen – och hoppas på en nästan lika underbar andra halvlek. Lika fantastisk som den första kan det knappast bli men något åt det hållet vore en höjdare.
Ett spännande Skånederby på tv i kväll: Helsingborg tar emot Malmö FF. Helsingborg har spelat trevlig och offensiv fotboll så här långt men inte fått betalt i form av poäng i förhållande till spelet. MFF har hittat vinnarstilen efter att ha kryssat sig igenom de fyra första matcherna.
Nu räknar jag med folkfest på Olympia, skulle ha varit härligt att ha varit där – speciellt om det blir en solig kväll – men får nöja med mig tv:n. Tror på en tillknäppt och chansfattig match. Och på ett oavgjort resultat. 1-1? 3,30 både hos bet365 och Nordicbet. Får nog testa något av dessa spelbolag. Jag har konto hos båda men är som vanligt inte säker på lösenordet. Användarnamnet kan jag. Alltid. Måste dock fundera på att ha något enklare lösenord. Som USA:s nationaldag – eller något liknande. Kanske: världens ”kuligaste” persons födelsedag. Äsch, samma som nationaldagen – då sprack det också.
Något som jag kan, åtminstone. Inte en massa siffer- och bokstavskombinationer för att hylla något som jag just då kommit på ska hyllas. I höstas var det Milenko Vukcevic som var den store idolen. Men s å enkelt kunde inte ens jag göra det för mig, att ta Milenko som lösenord. Eller det kanske är det jag borde göra… när jag fått in mitt kryss i kväll – så jag kommer åt pengarna…
NHL-draften är ett skådespel i sig.
I år kan det mycket väl bli en Boforsspelare (om han hinner bli klar för Karlskogaklubben innan draften) som väljs först av svenskarna.
Här får du reda på vem det handlar om och hur övriga spelare med Boforsanknytning seedas i den sista rankingen innan det är dags.
Fotbollsserierna är igång. Det är varmt. Det är skönt. Det är soligt. Och det är snart hockey-VM. Ett mästerskap som verkar bli mer än vanligt urvattnat i år. Inte minst för svensk del. Förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson får det ena återbudet efter det andra. Och det är inte så konstigt. Mästerskapet ligger helt fel i tid. En lång och slitsam NHL-säsong närmar sig sitt slut, likaså är övriga ligor slut eller på väg att ta slut. Och h u r många orkar egentligen bry sig om ett VM med en massa reserver?
Jag vet att jag säger så här varje år. Ändå sitter jag där med, för att inte få vår/sommar-solen rakt i ögonen med fördragna gardiner och är s å intresserad.
Men i år behövs i alla fall inga fördragna gardiner då VM spelas i Nordamerika – och jag har ambitionen att inte kasta bort en enda natts sömn på något så likgiligt som ett VM som endast genom namnet påminner om ett världsmästerskap.
Nej, satsa på VM vart fjärde år – OS vart fjärde år… och se då till att det avgörs i januari-februari. När hockeytemperaturen är som hetast – och när alla spelare finns tillgängliga. Då, men först då, kan vi få fram världens bästa hockeylandslag. Som det är nu har VM inte alls den status en turnering med det namnet förtjänar.
Att ett U16-lag består av spelare som högst är 16 år gamla vet de flesta. Och att tanken med ett U21-landslag är att spelarna som äldst ska vara 21 år.
Men det finns andra förkortningar som kan vara… låt oss säga, värre… för en del. Som BK30 från Västerås. Det här utspelade sig på ett lokalt fotbollslags träning – efter att laget mött just BK30.
En spelare lade pannan i djupa veck och frågade sina lagkompisar samtidigt som de värmde upp: ”Måste man vara 30 för att få spela där”?
Svaret kom blixtsnabbt från en annan lagkompis: ”hur tror du det är med HV71, då”?
På tisdag är det dags för en nostalgiresa. 15 år sedan jag var i Hässleholm senast, jag och min Konkurrent J passerade förbi förrförra hösten men då satt jag och skrev i bilen och missade be honom ta sväng förbi Österås – va’ vi nu skulle dit och göra…
Nu är det i alla fall dags att återvända till arenan där Degerfors säkrade fortsatt allsvenskt spel hösten 1993. Dan Fröberg räddade DIF till kval genom sitt sena mål hemma mot guldkandidaten Norrköping. De rödvita pojkarna vann första kvalmatchen hemma med 2-1 men var i högsta grad pressat eftersom Hässleholm gjort mål på bortaplan.
Men det ordnade sig, seger för DIF även borta – sedan Leif Olsson gjort sitt första mål för säsongen; ”Leffe” som nu är en av juniortränarna i Degerfors. Det jag minns angående honom från den matchen är framför allt att han inte såg det minsta glad ut. Om det var lättnaden? Eller om det var tjurigheten eftersom det tjatats så mycket i tidningarna om att han inte gjort ett enda mål under hela året innan dess? Eller vad det var… det måste jag reda ut med ”Leffe” vid tillfälle. Så jag inte dör utan att veta precis allt oväsenligt.
För övrigt noterar jag glatt att min yngste kompis gjort framsteg. Isac Svahn, alltså.
Men – det gör mig orolig när hans far i dag hotat med att lova överstegsfinter. Det säger sig ju självt; jag kan inte lära någon något om hur ett akvarium sköts bäst eller hur man vinner på Bomben – man måste kunna göra det själv. Så, Andreas! Låt bli det där med överstegsfinter. Håll dig till bredsidor. Det är bättre att en som kan det mesta om finter tar hand om den biten!
En seriös avslutning; du som inte kan åka till Hässleholm på en liknande nostalgiresa som jag ska göra följer matchen bäst här på Sportbloggen eller via nwt.se/sport
Jag har i stor utsträckning hållit mig ifrån datorn under min ledighet men i fredags gjorde jag ett snabbsvep – och fastnade på Kumlas hockeylags hemsida. Trodde inte mina ögon. Jo, det var sant – klubben jobbar för att värva Jens Nielsen. En av dansk hockeys största genom alla tider. För mig framför allt förknippad med Leksand. Han var en tredjedel i den där grymt vassa kedjan med ”Loppan” Hellkvist och Micke Karlberg när Leksand första gången var nere i allsvenskan och spelade några riktigt häftigt spännande matcher mot Bofors. Och också mycket framträdande när Leksand säsongen därpå gick till slutspel som första nykomlingslaget på drygt tio år.
Nielsen, som spelat nästan 600 elitseriematcher och gjort 380 poäng, är född -69. Självfallet blir han en jätteattraktion i Kumlas division 1-lag. Om nu någon sponsor kan fixa ett jobb åt den danske Liraren.
Grämer mig ännu mer att Karlskoga HC missade avancemang till ettan. Hade ju varit perfekt att kombinera nytta med nöje och åkt till Bobhallen (heter den så, fortfarande). Hallen där jag och min kollega K blev inlåsta en gång. Men den historien kommer längre fram – måste kolla om det inte var en tredje person med också den gången…
Det var verkligen något jag fick nog av i helgen, uddamålsförluster.
En solig, om än blåsig, eftermiddag på Stora Valla slutade i djupaste besvikelse för alla DIF-supportrar. Limhamn/Bunkeflo kom förra säsongen femma i superettan och hoppas bli bättre nu. Aldrig i livet att det lyckas. Jag hoppas att det var planen, den såg annars härligt grön och inbjudande ut på håll, som förklarar alla felpassningar. Enkla passningar som oftast gick till fel adress. Skåningarna var klart värre i det fallet. Och faktiskt; det är många fler än jag som tycker att Degerfors förlust var grymt orättvis.
Samtidigt; laget får skylla sig själv. Båda baklängesmålen var mer än slarviga att släppa till. Ingen tvekan om att DIF har problem bakåt. Och framåt är det också tunt. Målet var dock snyggt. Att Shpetim Hasani, som inte gjorde ett enda spelmål förra säsongen, fick göra det var extra kul. Kanske, kanske det lossnar nu för Hasani.
Annars tror jag att det framför allt är Mano Garcia vi får förvänta oss mycket av när det gäller målskyttet.
Hemma igen; på med datorn. Och en ny uddamålsförlust: Rävåsens damlag föll i sin återkomst i division 2, 3-2 till Glanshammar. Även där straffades ”vårt” lag hårt för misstag.
Precis som fallet blev på söndagen. KB släppte in ett rekordtidigt mål (14 sekunder) trots att laget hade avspark. Hamnade i 0-2-underläge i början av andra halvleken – och förlorade med uddamålet. Liksom Hammarby gjorde borta mot Trelleborg. En straff som TFF fick sedan Emil Johansson fällt Andreas Drugge, två gamla DIF:are i duell.
Men mot slutet knockade Emil sin tidigare lagkompis Drugge. I ilskan över att han inte lyckades rädda en boll från hörna ”krutade” han iväg den med full kraft. Rakt i huvudet på Drugge – som föll som en klubbad oxe.
Jag känner en kille som har jobbat oerhört hårt den senaste tiden.
Han har arbetat mycket målmedvetet och dessutom väldigt hårt. Hans utveckling har varit helt otrolig, han har förbättrat sina kunskaper med flera hundra procent de senaste månaderna.
I eftermiddags fick jag ett sms som talade om att han klarat en av sina målsättningar. Efter flera timmars hårt jobb varje dag var framgången ett faktum.
Det imponerande i sammanhanget är att han lärt sig allt på egen hand och har klarat sig helt utan tränare. Självklart har han haft folk som stöttat honom på vägen, med markservice och annat, men i stort sett har han gjort det mesta själv.
Det är min käre son Isac, 4,5 månad, som jag pratar om. I dag lyckades krabaten vända sig från ryggläge till mage och gissa om hans farsa är stolt!
I morgon tänkte jag lära honom överstegsfinter och hur man backar med släp…
DIF åkte på en riktig käftsmäll hemma mot Limhamn/Bunkeflo (LB07) under lördagen. Laget spelade hyfsat men slarvade två gånger för mycket.
LB07 är ett lag som Degerfors IF måste vinna mot på hemmaplan, om det saken råder inget tvivel. Skåningarna hade tre avslut på mål under hela matchen men lyckades ändå göra två mål.
0-1-målet kom till efter att fyra, fem DIF-spelare stod i en klunga för att därefter misslyckas med att rensa bort bollen.
1-2 gjordes efter att Tobias Solberg halkat och tappat bollen i ett farligt läge.
Okej, 1-2-målet är kanske inte så mycket att göra åt, det var nog mer otur än något annat, även om jag tycker att någon borde ha haft koll på Chris Loftus som fick stå ensam i straffområdet. Däremot var LB07:s första mål billigt. I det läget måste bollen bort, hur det än går till.
LB07 spelade rätt tufft och tog varje chans att få Hasani och Garcia på fall. Men markeringsspelet var långt ifrån imponerande och sanningen är att hemmalaget borde gjort mer än ett mål.
För min del blev det en enkel eftermiddag. Normalt sett är det tråkigast och svårast att skriva när laget man bevakar får stryk, speciellt när matchen utvecklar sig som den i går. Spelarna och tränaren har sällan något att säga eftersom förlusten tynger dem.
Lyckligtvis, för min del, bevakade jag matchen för Sydsvenskan. Bättre förutsättningar för att skriva ett matchreferat finns knappt: ett utspelat lag som vinner, ett avgörande mål i slutsekunderna, ett lag som inte vunnit i serien tidigare i år, ett lag som inte gjort mål i serien tidigare i år och en matchhjälte som gör sitt första mål för klubben.
DIF åker på ett mycket tung förlust efter ett avgörande mål i slutsekunderna. Hemmalaget hade stor övertag i bollinnehav och skapade de flesta chanserna.
Limhamn/Bunkeflo hade tre skott på mål under hela matchen – och gjorde två mål.
0-1-målet var inte alls rättvist när det kom och när Hasani kvitterade till 1-1 gick DIF för ett avgörande mål. Istället blev det tvärtom sedan Chris Loftus lämnats ensam i straffområdet och Tobias Solberg misslyckats med att få undan bollen.
93 min: 1-2. Misstag igen i hemmaförsvaret. Inbytte Chris Loftus blir helren och avgör matchen. Som blåses av direkt efteråt.
92 min: DIF frispark ute till höger. Blir en hörna.
79 min: 1-1 Shpetim Hasani nickar in ett inlägg levererat av Tobias Solberg.
76 min: Shpetim Hasani skjuter rakt på Bunkeflos målvakt.
70 min: DIF:s andra byte. Johan Bertilsson ut, Christophe Lallet in.
66 min: DIF:s första byte. Erik Nilsson ut och Andreas Holmberg in.
61 min: 0-1. Bunkeflo får en chans ur ingenting sedan hemmaförsvaret misslyckas med att få undan bollen. Daniel Sliper får friläge och gör inget misstag. Bunkeflos första mål i årets superetta och de tog också tillvara sin första riktiga målchans.
53 min: Bra DIF-anfall på vänsterkanten, Erik Nilsson överlappar och hittar Tobias Solberg som skjuter utanför.
47 min: DIF frispark. Solberg skjuter. Bunkeflos målvakt räddar.
46 min: Andra halvlek har startat.
Första halvlek bjöd inte på särskilt ögonfägnande spel. Mycket spel på mittplan och ganska få chanser. DIF hade en bra period mot slutet med ett par heta chanser som borde ha resulterat. Spel- och chansmässigt går halvleken till hemmalaget och det hade inte varit oförtjänt med en hemmaledning.
45 min: Första halvlek slut.
42 min: Bunkeflo anfaller till vänster genom Ylli Shabani. Simon Nurme räddar till en resultatlös hörna.
39 min: DIF-frispark långt ute, Mano Garcia skjuter. Bunkeflos målvakt Ola Svensson räddar till hörna. På hörnan nickar Shpetim Hasani över.
37 min: Johan Bertilsson tråcklar sig in från höger, spelar Mano Garcia som skjuter via en Bunkeflo-försvarare till hörna. DIF:s bästa chans hittills. Hörnan blir resultatlös.
30 min: DIF frispark. Tobias Solberg skjuter rakt i muren.
26 min: Mano Garcia skjuter utanför i bra läge efter en fin kombination till höger av Christoffer Wiktorson och Johan Bertilsson.
24 min: Johan Bertilsson nickar utanför efter ett inspel från vänster av Markus Karlsson.
7 min: Mano Garcia får en varning.
5 min: DIF får frispark från cirka 30 meter. Tobias Solberg slår den, Bunkeflos målvakt har inga problem med den.
1 min: Matchen har startat.
DIF kommer till spel utan mittfältaren Dejan Godar som är förkyld. Även Mario Simunovic är sjuk och finns därmed inte heller i truppen. Däremot är Andreas Holmberg, som tidigare varit skadad, tillbaka. Han börjar dock på bänken.
DIF:s startelva
Målvakt: Simon Nurme.
Backar: Christoffer Wiktorsson, Fredrik Holmberg, Magnus Tappert, Markus Karlsson.
Mittfältare: Erik Nilsson, Tobias Solberg, Yankuba Ceesay, Johan Bertilsson.
Anfallare: Mano Garcia, Shpetim Hasani.
Ersättare: Jesper Fromholdt (målvakt), Kalle Norrbin, Johan Pettersson, Andreas Holmberg, Christophe Lallet.Domare: Johan Hamlin, Bro.
Publik: 1 761.
Rävåsens damfotbollslag är tillbaka i division 2. Här kan du lyssna på Hasse Jerkku, en av RIK-tränarna!
Det började bra men efter en ”formsvacka” under eftermiddagen (ärligt talat alldeles för mycket annat än det som var tänkt, pratande och skrattande i stället för skrivande) nådde jag inte ända fram. Får ägna en timme eller två i morgon förmiddag, innan vi ska ha avskedslunch med ”Lövet” som sedan blir golfspelande pensionär på heltid, åt att göra klart det jag siktat på att fixa redan under onsdagen.
Hemma nu i alla fall och minst sagt sugen på kvällens fotboll. Det blir bara tre halvlekar fotboll, har jag konstaterat. Buhuuuu… Den andra halvleken på Hammarby-Elfsborg går in i den första på Barcelona-Manchester United. Hoppas Hammarby avgjort så jag kan byta kanal.
Funderar i övrigt på om jag ska ha sådan otur, när jag tänkt se en DIF-match med solen i ansiktet från ståplatsläktaren, att det ska bli regn. Tydligen risk för det på lördag efter några gudomliga dagar. Fast; väderspåmännen har väl ungefär lika stor träffsäkerhet som börsanalytikerna (vilket ord… vi har två gånger på KT haft tävlingar där en hund, först Oskar och sedan Alda, utmanade bankerna i Karlskoga – hundarna vann i utklassningsstil båda gångerna). Så jag hoppas på en lika fin dag som i dag.
Och måste också tänka över om det är värt priset att dra iväg till Hässleholm för tisdagens cupmatch där: Hässleholm-DIF. Å ena sidan, å andra… och å ena sidan igen. Jag kommer att hinna ändra mig många gånger. Misstänker jag.
Men jag har fyra lediga dagar att tänka. Nu behöver jag inte tänka det minsta; mot balkongen och en timmes sol innan jag ska ta något snabbt i matväg och sedan bänka mig vid teven.
Vi hörs på måndag – tills dess hoppas jag att mina bloggkollegor underhåller er på bästa sätt!
AIK var under många år en maktfaktor att räkna med inom svensk hockey. När det var som sämst, när ekonomin varit som mest nerdekad och misskött, tvingades AIK ner i division 1. En sak brukar gamla storheter ha gemensamt; de kommer oftast tillbaka – till skillnad mot tungviktsvärldsmästare.
AIK hade ingen rolig säsong i hockeyallsvenskan bakom sig men blir i högsta grad ett lag att se upp med kommande spelår. Att Dick Tärnström, med över 300 NHL-matcher på meritlistan och för inte så länge sedan uttagen i VM:s All Star Team, återvänder bidrar till att det blir extra ”sug” kring AIK. Om tre-fyra år räknar jag med att AIK är tillbaka i elitserien. Först då kan det bli drag i Stockholmshockeyn, publiken saknar derbykamperna något oerhört – Djurgården-AIK har alltid varit en ”snackis” lång tid i förväg.
Noterar också att Henrik Eriksson, en gång i tiden i Bofors dit han kom från Leksand som på den tiden också var en storhet i svensk hockey, är klar för AIK.
Och att gamle BIK-bekantingen Robert Medin förlängt sitt avtal med allsvenska nykomlingen Mariestad; Medin som under flera år alltid var ”högaktuell” för en återkomst till Bofors – men det sprack alltid. Någon annan klubb lade upp några slantar mer…
I dag är det arbetsdisciplin som gäller. Hittills ligger jag med i tidsprogrammet. Kvar är en artikel till motion & friskvårds-sidorna på måndag och ett snack med Rävåsens damfotbollstränare Hasse Jerkku, sedan är det tv-soffan som gäller.
Och det blir fullt upp. Först Hammarby-Elfsborg. Hammarby har varit ett lag som jag gillat ända sedan ”Putte” Rambergs dagar. Ända sedan SM-finalförlusten mot Göteborg. Och att Tony Gustavsson, en person som verkligen vann i längden under sin tid i Degerfors, tränar laget gör förstås att det finns tydliga sympatier för Bajen. Därefter en ännu vassare match. Jag såg bara sporadiska delar av Liverpool-Chelsea på tisdagskvällen. Nu hade jag däremot tänkt njuta i 90 minuter av Barcelona-Manchester United.
När det gäller det allsvenska mötet, mellan två av Sveriges mest sevärda lag, tror jag på etta – med knapp marginal. Barcelona vinner å sin sida Champions league-semifinalen.
Nu är det bäst att jag speedar på så inte tidsschemat spricker och jag får ägna allt för mycket av min lediga torsdagsförmiddag åt att bli klar. För fotbollen ska jag se. Och båda matcherna, dessutom!
Degerfors IF gjorde det med mycket lyckat resultat i höstas.
Bofors IK i vintras.
Och nu följer KB Karlskoga efter. När KB nästa onsdag, på valborgsmässoafton, spelar cupmatch hemma mot allsvenska Gif Sundsvall är det fri entré. KB gör det förstås för att få så många åskådare som möjligt. Ambitionen är att 20 sponsorer ska lägga fem kronor vardera. Därmed skulle KB få 100 kronor för varje person som går in på Nobelstadion. 100 000 om det blir som man hoppas – 1 000 åskådare.
Onekligen en frisk satsning och ett lovvärt initiativ av en förening vars A-lag lockat förvånansvärt få åskådare de senaste åren med tanke på de fina resultat som trots allt nåtts – från division 4 till tvåan och kvar där.
SPORTBLOGGEN 