Personer från A till Ö

Jag har roat mig med att göra en lista från A till Ö med lokala personligheter som passerat idrottsvärlden runt Möckeln.

De har egentligen ingen mer koppling till varandra annat än att de gjorde något utöver det vanliga eller stack ut med sina personligheter. Eller så är de bara med för att deras namn börjar på rätt bokstav…

Jag ser givetvis fram emot att få kommentarer om listan. Vilka saknas? Vem borde inte vara med? Det är fritt fram att tycka till!

 

Andreaz Persson. Högerskytt och gotlänning som kom till BIK som ”den nye Håkan Loob”. Det var inte ens nära.

Bosse Målvakt. Minns inte efternamnet men han stod i mål i Karlskoga IF:s innebandylag. Vig som en gymnast men täckte inte så mycket med sin ickemålvaktsliknande figur.

Christer Israelsson. Orädd och uppmärksammad sportchef i KB Karlskoga. Sa ALLTID vad han tyckte – oavsett vad saken gällde. Har gjort begrepp som ”myntsamlare” och ”svinpäls” vedertagna…

Dusan Milutinovic. En av många DIF-spelare som kom från Balkan. Vid mitt enda besök på Bosna minns jag att vi tog en dartutmaning.

El Asmar, Driss. Gigantisk marockansk målvakt i DIF. Armar och ben överallt. Stundtals briljant, stundtals helt opålitlig. Snäll kille, dock.

Fingal, Thomas. Spåddes en lysande framtid som fotbollsspelare men så blev det inte – trots juniortränaren Tord Grips tjat.

Gert-Ove Svensson. KB-spelare som jag inte minns mycket av mer än att han troligtvis spelade på en kant eftersom jag som bollkalle på 80-talet slängde bollar till honom.

Harry Hatula. Lirade hockey i Bofors IK och namnet gjorde att han var lätt att minnas. Som spelare? Ingen aning.

Ian Moran. Jänkaren som lirade sju matcher med BIK 2004. Det enda jag minns var att han delade ut en propp på Joachim Gellerstedt (då i Almtuna) som gav stående ovationer.

Jonas Björkdahl. Målvakt som spelade i Bofors när jag var yngre. Minns att jag tyckte han var hur bra som helst.

Kaggen (Göran Persson). En man som var lite av allt-i-allo på Strömtorps IP förr i tiden. En av många profiler i Degerfors som inte är i livet längre.

Längste DIF-supportern (Gunnar Rydholm). Kommentar överflödig.

Magnus Hultgren. Kom upp tidigt i Bofors IK:s A-lag och ansågs som en stor talang. Snabb som en vessla men karriären blev inte så lång.

Nick Angell. Gick via BIK till Brynäs och är nu i HV71. Riktigt duktig back som är rolig vid sidan av isen.

Ottosson, Ulf. Ingen närmare förklaring behövs. Har öst in mål.

P-O Hermansson. Jag minns fortfarande hur det hängde ett lakan i Arboga ishall där det stod ”P-O for president” när BIK spelade play off borta mot Arboga på 90-talet.

Qul bokstav. Nej, det är det inte…

Roger Palmgren. Kastade ut mig och sportchef Ingvar Carlsson från Stora Valla en gång. Förbundskapten på många ställen sedan dess.

Stefan Karlsson. Fotbollsspelare i KB en gång i tiden, därefter Bråten tror jag. Hade knäskydd.

Tågmannen. Gustavo Kaechele från Argentina spelade provmatch med DIF 2005. Men han var så dålig att han byttes ut – för att hinna med tåget till Stockholm. Snacka om sågning.

Ulf Johansson. Göteborgare som spelade anfallare i KB och busringde till folk och väckte dem på morgonen – i direktsänd lokalradio.

Venström, Tony. Före detta DIF-spelare som driver bowlinghallen i Degerfors… och med de som spelar räkbowling där. Skön lirare.

Weahs kusin. Ali Dia hette senegalesen som kom till DIF och lurade alla att han var kusin med superspelaren George Weah. Det var han inte.

Xperterna på Valla. De är många. De är högljudda. De kommer alltid att finnas där. De är roliga att lyssna på.

Yngveson, Torsten. BIK-spelare med härligt spelsinne och en underbar dialekt, västgöte som han är.

Zetterström, Niklas. Var en komplementspelare i Bofors IK 05/06 men blommade ut ordentligt när han därefter hamnade i Sundsvall.

Ågren, Börje. Speaker och lite av varje i Degerfors. Minns bäst när han var speaker i Vulkancupen. Han kunde hitta på det mesta att bubbla om.

Äkta vinnarskalle. Givetvis Kristofer Näslund i Bofors. Har aldrig sett någon, i något sammanhang, som kunde bli så förbannad efter en förlust. Härligt att se!

Örebroarn. Som stod på läktaren i det som då hette Toyotahallen och skrek lika mycket som han drack ur pluntan. I tredje perioden skrek han bara ”Var är pucken!? Var är pucken!?”.

5 kommentarer

Comments RSS TrackBack Identifier URI