Jag hoppas ni läst Andreas Svahns inlägg om den försvunna Golfen… jag låg dubbelvikt av skratt.
Min historia är inte riktigt lika saftig men den har väckt en hel del huvudbry.
Till att börja med: jag är fruktansvärt glömsk, förutom när det gäller oväsentligheter – sådana kommer jag ihåg för all framtid. Och skvaller…
I måndags letade jag 40 minuter efter bilnyckeln. Det visade sig att jag av någon anledning lagt den i soffan, jag som en gång tappade bort fjärrkontrollen till tv:n (den hittades i kylskåpet).
Det här irriterar mig en hel del men förmodligen har jag straffats för att jag är slarvig.
Jag hade fått en cykel (min gamla, riktiga cykel blev stulen för flera år sedan och därefter har jag inte tagit tag i att skaffa någon ny). En hyfsad cykel, om än inte ny. Den saknade lås. Fast det hade ju inte stor betydelse – jag skulle ju bara ha den till KT… och dagen efter skulle jag investera i ett lås.
Jag trampade iväg, det är i stort sett en nerförsbacke så är jag framme. Ställde cykeln på baksidan. Glömde sedan att jag cyklat och gick hem. Det är mer än en gång jag glömt att jag haft bilen – men det problemet är löst nu, genom att jag ställer bilen utanför entrén så att jag ser den när jag kommer ut.
Långt senare kom jag på – visst, ja; jag har ju en cykel. Gick för att hämta den, ryckte tag i en av cyklarna i cykelstället men upptäckte att den var låst. Ryckte igen – den var lika låst nu. Och då kom en Securitas-vakt runt hörnet. Jag mumlade något ohörbart och lade benen på ryggen. Inte så lite skamsen. Han trodde garanterat att jag var en simpel tjuv. Så smög jag mig tillbaka kvällen därpå, när det var mörkt. Försökte hitta en namnskylt men gjorde det inte.
Den här var också svart. Men antagligen inte min. Jag antar att min hoj blev stulen – eller annars är det någon som satt lås på den, fast den konspirationsteorin är kanske för långsökt även för mig…
No Comments Yet
Inga kommentarer ännu.
Kommentarer RSS TrackBack Identifier URI
Kommentera
